Valand på Tore Kurlbergs tid
Tore Kurlbergs elevtid på Valand 1945-47 sammanföll med Nils Nilssons två sista lärarår på skolan. Kriget med sin isolering, sina inkallelser och ransoneringar (linolja fick t ex anskaffas mot recept på apotek) satte sin prägel på Sverige, Göteborg och Valand.

Målarskolan var inrymd i de provisoriska lokaler som fått stå kvar efter jubileumsutställningen 1923. Mitt i målarsalen stod en kolossal järnkamin och längs väggarna rann fukten i det oisolerade huset om vintern.

Man tecknade modell på förmiddagen och "gips" på eftermiddagen, alltså efter gipskopior av antika skulpturer. Tecknandet var grunden och det gällde att "hitta formen" med en enkel linje. De konstnärliga förebilderna i museets samlingar var Karl Isaksons "Vilande modell" och Carl Kylbergs koloristiska målningar.

Nils Nilsson kom till skolan varje torsdag strikt klädd i kostym och väst - det fanns inget bohemeri varken hos läraren eller hos hans elever. "Man får aldrig något gratis" var ett av Nils Nilssons uttryck.

Bakom konstnärliga framsteg låg arbete och åter arbete. Inte minst för Tore Kurlberg var arbetsmoralen viktig. Vad gällde måleriet handlade det om att öva sitt seende. För Tore Kurlberg blev betraktandet, utsikten över Skärhamn och havet utanför en daglig övning.

Nils Nilssons kritik kunde ha en ironisk underton och sällan kom han med några överord. Det mest uppmuntrande kunde vara: "Ni kan lugnt fortsätta". Experiment och utlevelser tilläts inte. När Arne Malmborg en gång hade gjort en expressiv modellstudie kom Nils Nilsson fram och sa: "Herr Malmborg, det går inte att trolla - tyvärr".

Tore Kurlbergs övriga kamrater på skolan dessa år var Olle Skagerfors (som han beundrade), Lars Falk, Kaja Bentzel, Bengt Kristenson, Olle Langert, Isabella Laurell, Willard Lind, Lars Swan, Per Thorlin, Ulf Trotzig och Arne Andersson.

Nils Nilsson hade en lyhördhet för den enskilde elevens uttryck, men hans hållning till det konstnärliga var asketisk. Kanske omtolkade Tore Kurlberg detta till något positivt - det reducerade fick en poetisk förtätning.

Som så ofta på Västkusten var det naturen som utgjorde källan. Tore Kurlberg studerade också vid Académie Julien i Paris, reste till Syditalien och till Nordafrika och dessa landskap gjorde starka intryck på honom, men det var till sitt barndoms landskap på Tjörn han återvände. Det var ljuset i mötet mellan himmel och hav som var hans universum.

Håkan Wettre

Foto: Kamerareportage

"Nils Nilsson undervisar. Foto 1939. Nils Nilsson var bara 37 år när han började som lärare på Valand och han ser nästan jämgammal ut i kretsen av elever. I förgrunden står den stora kamin som förgäves försökte hålla de oisolerade lokalerna varma under vinterhalvåret. På järnkaminen värmdes också kaffet i en stor kopparkittel när det var dags för en halvtimmes paus vid ettiden. Nils Nilsson ansåg att ljuset i lokalerna var förträffligt, men under de snörika krigsåren låg salarna ofta försänkta i ett gravlikt mörker till dess värmen förmått smälta bort snön från de stora takfönstren."

Texten är hämtad från en artikel av Jeff Werner i boken "Valand: från ritskola till konsthögskola", som ingick i skriftserien "Göteborgs Universitet 1891- 1991".